.
vet inte vart jag ska börja..
allt känns så meningslöst, du säger att du inte bryr dig, att du inte vill ha något med saken att göra, men varför beteer du dig som du gör nu? du har bevisat starkt att du inte är villig att släppa taget så jag förstår mig inte på sitvationen. jag gör verkligen inte det. vad vill du få ut av detta? tror knappast att du mår bättre av det här.
du gör vissa saker så uppenbart du kanske inte tänker på det men jag ser det. jag har insett att jag inte behöver dig i mitt liv länge, jag mår bra nu, inte någon som sitter och klagar på allt man gör, ens beslut man tar. det är fortfarande mitt liv och mina beslut påverkar inte dig på något sätt. du ska bara veta hur skönt mitt liv är nu. men du kommer aldrig att förstå dig på mig igen. du kommer alltid ha dina negativa tankar och den ända som förlorar på det är du. allt du har sagt till mig under dom senaste åren har haft betydelse för mig men nu när jag tänker efter. varför har du påpekat vissa saker eller haft negativa åsikter om saker andra personer skulle vara glada för? är det för att du är avensjuk på att jag kan få det på ett sätt medans du inte får det? eller är det något annat som ligger och klämmer på dig som gör att du blir otroligt dålig människa?
jag tycker helt enkelt att du borde ta och tänka efter lite, varför du har sagt vissa saker som du har sagt. och sen kan du komma med dina åsikter..
Vissa saker jag har varot med om kan du inte ens sätta dig in i för du inte har upplevt det själv. det är svårt då. man kan ha psikter men man ska inte sitta och säga gör inte så gör inte så förens man har varit där själv...
allt känns så meningslöst, du säger att du inte bryr dig, att du inte vill ha något med saken att göra, men varför beteer du dig som du gör nu? du har bevisat starkt att du inte är villig att släppa taget så jag förstår mig inte på sitvationen. jag gör verkligen inte det. vad vill du få ut av detta? tror knappast att du mår bättre av det här.
du gör vissa saker så uppenbart du kanske inte tänker på det men jag ser det. jag har insett att jag inte behöver dig i mitt liv länge, jag mår bra nu, inte någon som sitter och klagar på allt man gör, ens beslut man tar. det är fortfarande mitt liv och mina beslut påverkar inte dig på något sätt. du ska bara veta hur skönt mitt liv är nu. men du kommer aldrig att förstå dig på mig igen. du kommer alltid ha dina negativa tankar och den ända som förlorar på det är du. allt du har sagt till mig under dom senaste åren har haft betydelse för mig men nu när jag tänker efter. varför har du påpekat vissa saker eller haft negativa åsikter om saker andra personer skulle vara glada för? är det för att du är avensjuk på att jag kan få det på ett sätt medans du inte får det? eller är det något annat som ligger och klämmer på dig som gör att du blir otroligt dålig människa?
jag tycker helt enkelt att du borde ta och tänka efter lite, varför du har sagt vissa saker som du har sagt. och sen kan du komma med dina åsikter..
Vissa saker jag har varot med om kan du inte ens sätta dig in i för du inte har upplevt det själv. det är svårt då. man kan ha psikter men man ska inte sitta och säga gör inte så gör inte så förens man har varit där själv...
.
varför händer alltid detta mig? varför är det alltid jag som råkar ut för sånna här saker?
sätter jag mig själv i dom här sitvationerna? vad gör jag för att förtjäna detta?
sätter jag mig själv i dom här sitvationerna? vad gör jag för att förtjäna detta?
.
i denna blogg tänker jag bara skriva ner det som finns innombord, allt som tynger ned mig...
inga namn kommer att nämnas... bara tankar, känslor
inga namn kommer att nämnas... bara tankar, känslor
